Sedan man fick barn så känns det som att livet stundtals är en kamp om tid. Tid för barnen, tid för fästmannen, tid för vännerna, tid för syskon och syskonbarn och mamma och pappa, tid för arbete och inte minst tid för sig själv. För även om man ibland får tiden så är det inte alltid som den känns kvalitativ...att den faktiskt blir sådär bra som man hade tänkt sig eller önskat. Det gäller oavsett vilken sorts tid det är. Det gör ju också att man måste bli bättre på att prioritera och att också välja bort det som tar mer energi än vad det ger.
Idag har jag i alla fall fått det. Kvalitativ tid alltså. Tid tillsammans med min bästa A.
Tid att prata ikapp om allt som hänt den sista tiden. Inte bara prata om allt det där som finns på ytan, utan mer intima samtal om allt det som inte handlar om vardagens bestyr och ekorrhjulet som man ibland befinner sig i. Tid att prata om det som finns i hjärtat och som både glädjer och gnager...plus några förlösande skratt. Sådana stunder är som balsam för själen.
Önskar dig en finfin söndagskväll och en härlig september!
Kram
Kram
SvaraRadera